Jag använder i dagsläget två stycken ALA100-antenner. Båda fungerar mycket bra. De ger skaplig, och i det närmaste identisk förstärkning, men framför allt så så gott som helt eliminerar antennerna "local man-made noise". Detta har jag berättat om tidigare, så det är ju ingen nyhet.
Den ena antennen har dock alltid en gnutta bättre signal/noise ratio än den andra. Jag har tagit en skärmdump som parallellt visar båda antennerna in action klockan 06.30 UTC nu på morgonen. Mellanvågsbandet är utdött, och helt fritt från åska. Båda mina Perseus är inställda exakt lika. 1470 kHz, zoom-läge, 1,6 kHz BW (1,50 kHz bandbredd i AM-läge).
Antennen med bästa noise-floor (ca 5 db bättre i detta test) är den antennen som står längst från mitt QTH (ca 60 m fågelvägen och 90 m koax), uppe på vårt lilla berg med fri utsikt över havet. Den andra antennen finns ca 20 m (40 m koax) bort från mitt QTH, och 30-40 m från ett par andra hus.
Nu är ju visserligen antennerna lite olika i formen. Den tystaste är i form av en triangel, och den andra närmare mitt QTH är en kvadrat. Men inte ska det spela någon roll för brusförhållandet? Längden på trådarna i de båda antennerna är ganska lika (omkring 25 m).
Båda antennerna använder koax nedledning RG58 50 ohm, från samma rulle och uppsatta ungefär samtidigt. (Tack OJS för denna synpunkt).
Bilder på antennerna finns här. Jag har testat med dubbelt så långa trådar och det ger visserligen bättre förstärkning, men antennerna blir överstyrda. Längre tråd än 25-30 är inte alls lyckat.
Min teori är att läget på berget helt enkel är den avgörande faktorn. Men det skulle vara intressant med synpunkter.
