Jag har flera gånger berättat om mina antennexperiment med Wellbrooks ALA 100. En antenn som revolutionerat min DX-ing. Jag kan inte nog tacka Lennart Deimert som tipsade mig om denna antenn.
Kan man inte dra ut beverage-antenner och dessutom bor där det finns elektricitet, TV-apparater, dect telefoner, lysrör etc så är ALA-antennerna ett mycket bra alternativ.
Jag har testat min ALA 100 med ett varv, två varv och senaste månaden med fyra varv. Jag tyckte inledningsvis att fyra varv var bästa lösningen (se mitt inlägg från 27 augusti). Men genomlyssning av mina inspelningar från de fina nätterna runt 9-11 september gjorde mig besviken. De starka signalerna över mellanvågen blev för mycket för Perseus och i "botten" på den mottagna signalen fanns ett evigt mummel oberoende vilken frekvens jag lyssnade på. Det blev faktiskt ganska omöjligt att filtera fram de allra svagaste signalerna. - Något som jag njutit av tidigare att kunna göra. Men då med ett eller två varv på min ALA.
Igår tog jag ner min ALA och klippte bort all tråd och började om från början igen och det fick bli två varv.
Nattens lyssning och framför allt sunrise-fångsten med en drös med trevliga signaler från LA gör mig helt övertygad om att två varv på min ALA 100 är en optimal lösning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar