Experiment med superloopar - dagbok över en DX-ares vedermödor

Med hjälp av lite tips från Lennart Deimert, så byggde jag en jättestor slangbella med enkla medel. Så jag kunde skjuta upp antenntråd högt upp i träden. Och jag tänkte
bygga en loop på 100 meter! En Superloop.

Slangbellan består av en lång planka (trallregel, ju längre desto kraftfullare slangbella). På den monteras Latexslang från
Kuntze och Co, som finns i mina hemtrakter. Ju kraftigare slang desto bättre. Lämpligen 3 m lång, där slangen läggs och centreras över ena änden på regeln och förseglas där med några små bleck som skruvas fast över slangen. Med denna typ av montering så löper slangbellan fri hela vägen vid avfyring. I slangens båda ändar monteras slutligen en liten ”ammunitionshållare” bestående av en bit band av den typen som används för att hålla ihop tex resväskor. Slutligen
ammunitionen: Antingen en hylsa till en hylsnyckelsats (27 mm är tillräckligt tungt enligt Lennart Deimert). Eller så kan man som jag gjorde, använda en tennisboll fylld med tyngder. Fördelen med tennisbollen är att den syns bra och inte kan skada något/någon. Nackdelen kan vara att den lättare fastnar i trädens grenverk. När allt är monterat och klart är det klart
för provskjutning.

Det blev en skaplig slangbella! Jag testade först med att bara skjuta iväg tennisbollen (fylld med 5-öringar, vikt 185 g). Då flög bollen fantastiskt högt. Men med snöre påkopplat på bollen så blev det knepigare. Snöret gjorde lasten för tung, även om snöret var lätt och låg prydligt ihoprullad (paketsnöre från Biltema). Lättare snöre rekommenderas alltså om man vill jättehögt! Jag fick därför bygga på bössan så att jag kunde sträcka bellan lite mer för att få mer rörelseenergi till bollen. Men jag nådde ändå inte upp ÖVER och förbi tallen där jag skulle ha mittpunkten på antennen. Så jag fick kliva upp med rubbet på ett veranda-tak (utgång genom fönstret på min lyssnarveranda), och då kom jag äntligen så högt att det blev lätt att skjuta bollen över tallen.

Vid det laget var jag väldigt varm och rent av svettig. Det var mycket jobb, och det var soligt och nästan sommarkänsla trots att det var i slutet av oktober. Men tack och lov så var det nu inte så svårt att dra ner snöret med bollen sista biten och knyta på min antenntråd i andra änden (den superstarka från Hofi.de - RS 0101-183 Fe-Litze 18x0,4mm Fe verz. + 1x0,5mm Cu Aussen Ø 2,8 mm, PVC-Mantel 0,5 mm 0,32 /100 m, 2,55 Kg/100 m Bruchlast 4000 N !).

Jag satsade på en liksidig triangel med basen 40 m och ben som blev runt 30 m vardera. Koaxen matas via det nordliga nedre hörnet. Mest för att det var enklast vid dragningen av antenntråden. Blir det för mycket signal så får jag väl korta ner basen en bit i taget. Men just nu mitt på dagen känns antennen helt ok. Den ger fantastisk förstärkning (ca 340 grader blev
riktningen). Men den får bekänna färg under den kommande natten. Det kommer in väldigt starka signaler, så det är möjligt att 100 m är i mesta laget. Men som sagt, det får visa sig under natten om de svaga signalerna inte klarar av konkurrensen.

Min första jätte-ALA på berget som är dryga 40 m gjorde ett bra jobb i morse. Den var helt överlägsen den lilla ALA:n som består av två varv tråd på totalt 25 m. Den lilla kan nog gå i pension.

Hur blev resultatet efter nattens lyssning?

Jag vet inte ännu!

Det var väldigt dåliga konds mot NA/TA vid detta datum natt och morgon. Så jag avvaktar med utlåtande. Bara några få LA/CA hördes. Inga NA kom igenom med läsbar signal.

Igår eftermiddag, däremot, så fick antennen ett första test hur den skulle klara Europa. Och det gick väl sisådär. Signalnivån var ju enorm, så den antennen på 100 m riktad norr/söder ska knappast användas när Europa är starkt. Men både i morse och även just nu känns det som om antennen är helt ok. Inga mysko överstyrningsfenomen och liknande kan jag notera. Antennen verkar dessutom ha mycket bra riktningsverkan. Kan det vara så att ju större antennyta desto skarpare max/min på dylik loop? Tillgängliga teorier talar dock emot detta i dagsläget. Så det är bara en Novis funderingar än så länge.

Nu utökar jag testet en aning:

I förmiddags fick jag upp ännu en ny antenn (på första skottet!). Och den blev ca 60 m totalt i en liggande rätvinklig triangel. Den här antennen ersätter min minsta ursprungliga antenn, som nu fick gå i pension vid 3 års ålder! Den nya antennen har ett lika fint s/n som den lilla, men betydligt högre förstärkning. Och då är det ingen mening med den lilla längre. Så nu har jag loopar i måtten ca 40 (2 st), 60 och 100 m. Min NetSDR ska få 2 av dessa när den här blir klar:
http://www.rfspace.com/RFSPACE/NetSDR-X2.html . Övriga 2 går till var sin Perseus. Jag avvaktar nu den kommande natten, och givetvis vettiga konds.

Nu väntar vi alltså bara på riktigt bra TA-cx så antennerna får bekänna färg på skarpen. Men de är garanterat bra. Frågan är bara om 100 m är för mycket, kanske räcker 60 m. Det ska jag testa nu. Intressant var i morse, att 100 m antennen riktad 340 grader inte kunde få mer än nätt och jämt hörbarhet på 1520 (Radio Voz och Libertad), men min 40 m, med koaxens matningspunkt riktad 290 grader fick in dessa ok vid sunrise. Det kan ju vara tecken på att riktningsverkan är hyfsat stor med dessa stora antenner. Det var ju inga NA-konds, så åt det hållet var det tyst (även om en del bärvågar syntes). Och som jag skrivit några gånger: på kortvåg är dom helt suveräna. Där duger absolut inte den mindre varianten. 4749,992 Dunamis gick fint för en timme sedan.

Nattens inspelningar kollade:

100 m antenn: ger alldeles för starka signaler. Kan kanske vara bra under förhållanden där omgivande frekvensområde är mycket tyst. Tex sen förmiddag/tidig eftermiddag.

60 m antenn: alldeles utmärkt. Inga problem under natten.
40 m antenn: som 60 m
Nästa test: kapa 100 m ner till 80 m.

Jag har testat att reducera förstärkningen, dvs ATT i Perseus: det blir INTE bra. Snarare tvärt om. Med ATT 10, eller 20 eller 30 blir det “skit” faktiskt. Brusgolvet höjs motsvarande. Bästa läget är att köra med noll ATT, och med ENBART PRESEL. Då får jag renast signal och bäst s/n.
Men 100 m blir alldeles för mycket när Europa tränger på som fan. Och att stänga av ALA-förstärkaren är inte intressant eftersom jag kör remote via LogMeIn Pro, och då kan jag inte variera och testa med on/off där. Skillnaden är alldeles för stor MED eller UTAN ALA-förstärkaren för att inte använda den. Det har jag testat så länge jag kört med ALA-antenner. Men 40-60 meter loop verkar så här långt helt suveränt. Det är en helt annan antenn! Nu testar jag som sagt även 80 m, och om vi får TA-cx får vi svaret om detta är ännu bättre. Men jag är ganska säker på att om jag byggde en 200 m loop (vilket det finns plats för), så skulle jag få rent groteska signaler. Men till ingen nytta eftersom alla de svaga skulle försvinna in i dimman från de superstarka.

Beträffande Bruce Contis och hans 84 m antenn*, så stämmer ju det med min. – Jag får enorma signaler ju större antenn jag bygger. Men ska man lyssna bara till de svaga mellan de superstarka Europeerna så gäller det att vara fine-tuned med anläggningen. Jag är ju inte intresserad av de stora starka signalerna, utan bara de supersvaga från andra sidan Atlanten. I
USA finns väl inga sådana powerhouses som vi har här. Så det är svårt att jämföra. Men som jag skriver:

När Europastationerna är svaga så är 100 m ok för mig också. Jag testar vidare, och väntar på bra TA-cx för det ultimata testet. Kanske triggar jag nu fler att bygga Superloopar, och då får vi fler testvärden och erfarenheter?

Under rådande konds, med sgs noll signaler från NA, så har min 80 m loop riktad 340 grader varit ganska kass. Men jag avvaktar nordliga NA-cx för att se om den ger annan utdelning då.
De andra Superlooparna 40-60 m sköter sig bra, även om det inte är mycket att skryta med i loggen.

Idag, den 9 november, så har jag kortat ner min 80 m loop med koaxmatning i riktning 340 grader till 60 m. Jag tror att det är rätt beslut. Antennen blir då mer användbar eftersom den nu tål starkare signaler i närområdet. Men det går inte att komma ifrån att det är en svår konfiguration eftersom den även tar in hela Europa. Om det bara blir rejäla konds i riktning 340 grader med omnejd, så är det upp till bevis.

Natten den 10 november bjöd på fantastiskt fina signaler från norra LA och NA-östkusten. Alla tre Superloopar fungerade bra. Men 340-gradersantennen tar in för mycket Europa under dygnets mörka timmar, vilket givetvis inte är önskvärt.

Senare under morgonen, långt efter soluppgången så visade dock denna antennriktning sina kvaliteter och levererade utmärkta och rena signaler från både NA och LA. Så 340-gradersantennen kanske kan komma till användning vad det lider om kondsen blir riktigt nordliga.

Den 11 november är det åter igen härliga konditioner mot NA/LA.Signalerna på tex många LA-stationer når nivåer som jag inte kan påminna mig ha upplevt tidigare under nattkonds, alltså opåverkade av sunrise, då ju nästan vad som helst kan inträffa. Och det gäller över hela mellanvågen. De små ALA-antennerna jag använt har alla tappat i signalstyrka längre ner
på mellanvågen.

En stor brasklapp dyker nu upp efter nattens fina konds:

För starka insignaler även på 60 metersloopen gav ett evigt mummel i botten (samma fenomen som jag rapporterade om redan för några år sedan vid mina tidiga ALA-tester:
http://dxperseus.blogspot.com/2009/09/tva-varv-blir-bast.html .

Men som noterats flera gånger tidigare, så försvinner mumlet när Europasignalerna lugnar ner sig. Och jag tror det kan ”löna sig” att ha Superloopar i flera olika storlekar och riktningar.

Precis på samma sätt som andra har en drös med beverages i
olika riktningar och längder.

Tester 60 vs 40 meter fortsätter.

Sista projektet ska bli att sätta upp en 40 m loop i 270 grader. Min ursprungliga superloop i flaggstången, som jag berättade om för ett tag sedan, måste ju halas någon gång i april nästa år, när flaggan skall upp igen och hälsa våren välkommen.