Radiohobbyn har tagit teknologiska jättekliv på de senaste åren. De nya mjukvarustyrda apparaterna (Perseus, IQ etc) har åtminstone för mig inneburit en revolution, och jag är nu minst lika entusiastisk som när jag började med denna hobby 1967. Om "bara" den fysiska placeringen av apparaten är på ett bra ställe, och om antennen/erna är av bra kvalitet, så har helt nya möjligheter öppnats att lyssna på, logga och spara för framtiden - det som radieras ut i kosmos.
Det är nu en "piece of cake" att studera, logga, spara och lyssna om och om igen på det som spelats in och lagrats på dator.
En ytterligare dimension numera, är att det går att kika på den avlyssnade/inspelade frekvensen med "förstoringsglas". Man kan alltså komma extremt nära och i detalj studera det avlyssnade frekvensområdet.
Tidigare helt okänd information om olika sändares verkliga sändningsfrekvenser blir nu "avslöjade". I många fall avviker sändarna från den officiella fastställda frekvensen. Inte med särskilt mycket, kanske bara en eller annan Hz. Men det blir tillräckligt för att ge ett unikt avtryck i etern (ungefär som ett fingeravtryck). I de allra flesta fall verkar de vara stabila på den avvikande frekvensen. Och då underlättar ju det identifieringen. Tidigare var det väl bara Stig Adolfsson som kunde briljera den här typen av frekvensnoggrannhet. Men nu har det blivit vardagsmat tack vare den nya fantastiska tekniken.
En ganska banal och trist frekvens som tex 1062 kHz visar vid en detaljstudie att det där finns flera stationer som ligger lite off. Skärmdumpen ovan är från ca 22 UTC den 17 mars 2009. Vilka offsettarna är har jag just nu ingen aning om. Befintliga listor ger inga besked. Men det är spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar